Jag fick en sån jätte gullig kommentar innan av en "anonym" som  tycker att jag var så stark efter allt det här med Jesper och afganistan. Jag kan ju säga en sak, det har inte vart lätt och speciellt inte de första veckorna. Men nu måste jag allt säga att det går mycket bra.
På något sätt så har man vant sig vid att vara själv och tanken på att han är borta. Och just det att jag hittar på saker så mycket som jag bara kan underlättar så himla mycket.

Hade jag suttit hemma hela dagarna hade jag blivit tokig, men istället bestämde jag mig för att hitta på så mycket jag bara kan för att tänka på annat vilket har funkat hur bra som helt. Visst saknar jag honom varje dag men det känns inte lika jobbigt längre. Så med tiden så vänjer man sig mer än vad man tror och detta har vart så himla nyttigt för mig!
Jag behövde nog detta för att hitta mig själv och veta att jag kan klara mig utan honom och att jag klarar att bo själv. Så jag har själv växt som person genom denna resan. Men det jag kan rekomendera er om ni ska vara ifrån någon är att ni ska ta tag i livet istället och hitta på så mycket roligt ni bara kan ;)